Onsdag den 20 augsti.

Okej. Jag måste erkänna, fan vad jag saknar mina föräldrar. Jag saknar mamma och pappa galet mycket. Det känns så tomt. Jag känner mig så liten. Allt blir omvänt när man ska klara sig helt själv på egen hand. Jag är van att kunna be mamma skjutsa mig om det kniper och hon lagar alltid middag till mig. Nu hänger allt på mig. Det är dyrt med mat, jag måste handla och laga den själv. Fasen vad nyttigt det här är för mig och jag vet att jag klarar det om jag vill, jag ska kämpa på och inte ge upp. När jag får känslor att jag längtar tillbaka till Norrtälje måste jag tänka till två gånger. Vad är det jag egentligen längtar till förutom min familj? Ja inte mycket egentligen, det skulle vara tryggheten. Jag är stark. Linnéa